torsdag 22 oktober 2015

Ensam eller tillsammans..

Jag tror faktist att jag och E aldrig har bestämt att "såhär gör vi"...men det har format sej med åren och blivit riktigt bra ändå. Nu är jag ju vårdledig och det är kanske lite annorlunda förståss, men inte innerbär väl det att det är jag som skall sköta allt för det?! Nej!

Hur fördelar ni alla "måsten" hemma?

Tycker såklart att i såna familjer där båda jobbar så skall det fördelas mer jämt. Men inte kan jag sköta allt, en hemmamammas uppgift går nog ut på annat än att städa hela tiden!

Sen har vi faktist så, i alla fall nu då barnen är små, att E sköter gården. Jag årkar inte klippa gräset nu. Jag vill inte heller ha nå blomrabatter och sånt att sköta. Är inte intresserad och har varken årk eller lust med sånt nu. Vill inte börja ta nån stress över det, helt onödigt. Det är barnen som tar min tid eller annat som jag tycker om och vill göra på min "fritid".

För det behöver vi alla också, de festa i allafall. Jag går på gymmet 2 gånger i veckan. Jag skriver den här bloggen, att skriva har alltid varit kul. Skriver såklart nog många gånger då barnen ser film eller nåt, men i alla fall. Jag skriver kanske inte så bra, ganska vanligt, inga svåra ord, inga komplicerade funderingar. Jag skriver direkt ur mina tankar, ur mitt hjärta. Det är sån jag är. Ni lär nog känna mej ganska bra efter ett tag. Jag är ganska "enkel" om man kan säga så :D

Fast jag vet inte om jag är så lätt att leva med ändå?! Jag vill få som jag vill. Jag vill göra som jag vill. Och jag vet vad jag vill! :) Men..nog har jag förändrats i det här förhållandet, lärt mej att lyssna och göra som E vill också. Då man var 20 var man ju jävligt envis och tänkte att "såhär skall jag ha det och ingen kan ändra på det"...men man har väl kanke insett med tiden att man inte kommer så långt då...

Nåmen, till det här med hushållsarbetet och sånt...jag har en kompis som har ett några år gammalt barn, pappan till barnet hjälper typ inte till med nåt hemma. Hon har sagt till mej att hon inte vill ha ett barn till före det här första barnet är lite större, för hon vet att hon måste göra i stort sett allt själv. Jag tycker ju så synd om henne.

Då kan jag istället vara smått irriterad och arg på E när han varit ensam hemma med barnen och han har kokat mat, men också städat..jag vill ju och tycker att han skall leka och umgås med barnen då! Men jag förstår att han tänker på mej och vill göra det för min skull också <3 Men därför tycker jag bättre om då han far och gör nåt med dem istället..bara sitter på en bensinmack, simmar, lekpark..jaa, vad som helst. Man vet ju själv hur det är ibland, man måste bort hemifrån för att "glömma" alla måsten och slappna av och ha kul.

Men annars så städar vi nog båda och plockar i diskmaskinen och kokar mat och sånt. E gör det då han är hemma och då han årkar och har tid..det är såklart inte varje dag, men ofta! Jag behöver aldrig säga till och det är ju så det skall vara! Veckorna då han har morgonskift så är det ofta han som duschar barnen när det skall göras, borstar deras tänder varje kväll och går upp och bäddar ner dem :) Det har bara blivit så..

Man hör ju olika historier..."hon är hemma hela dagarna och han jobbar, då han kommer hem så måste han börja städa och koka och så"...att det är fel... Men jag tycker nog att har man i allafall barn, speciellt flera, så kan inte mamman göra allt, även fast hon är hemma hela dagarna! Det är en helt annan sak om det är ett par utan barn där den ena är hemma och den andra jobbar..

Jag gör ju mitt bästa, vissa dagar årk man mer, vissa dagar ingenting...jag tar inte så stor stress över det. Jag vet inte heller alls hur det blir sen då jag börjar jobba igen...det får vi se då, men tror nog att det blir bra. Jag känner ju E. Att ha en gubbe som inte lyfter ett finger här hemma skulle bara få mina nerver att koka och jag skulle antagligen inte lämna kvar i ett sådant förhållande! Man är ju tillsammans och man har hushållet, barnen och allt tillsammans. Man gör allt för varandra!

Så vet jag också att E:s vissa manliga bekanta kan tycka att "oj, du har nog att göra nu" eller "klarar du det själv" då han skall vara själv hemma med ungarna...det är ju löjligt. Sori, men jag kan inte förstå. Det är såna människor jag hoppas att skall "vakna upp".. Kan tänka mej att det är dom här typerna som har leidon genast dom måste dammsuga eller nåt hemma också..  Och mammorna är trötta och sura! Vart far det förhållandet... 

Det är ju nog mycket bättre i dagens läge än vad det var förr. Nu är det ju t.o.m. många pappor som stannar hemma med barnen och mamman jobbar. Det är ju jättebra. Fast själv har jag nog alltid velat vara hemma själv. Har alltid önskat många barn och sett mej i en sån "bild" som jag lever i nu.

Hur det blir den dagen det bara är jag och E under samma tak vet jag inte, vi har ju aldrig varit bara vi två :) Men tror nog att vi fortsätter samarbeta bra...och vi låter varandra "sköta sitt" utan att blanda oss i varandras för mycket!

Så har det inte alltid varit, kan jag erkänna nu. I början av vårt förhållande, då vi bara hade Ted, och kanske ännu en tid då Tim var liten, ville jag ha allt på mitt sett, allt skulle göras som jag gör det, men man har liksom släppt lite på tyglarna med tiden... Nu gör E på sitt sätt och jag på mitt sätt. Visst kan jag fråga "har du gett henne nå mjölk?" eller nåt sånt nångång eller sura lite över nån löjlig sak, men inte så som förr, då allt skulle vara exakt som jag bestämde.

Sist men inte minst skall jag ännu säga det jag kanske sagt tidigare i nåt inlägg. Jag tycker att i ett hus, speciellt där det finns barn, så skall det få synnas att det finns liv. Det får vara leksaker här och där. Allt behöver inte vara så "Tip-Top"! Och kom ihåg att låta barnen vara barn!!!


Blev ett inlägg till idag nu då, det bara kom nånstans ifrån, men nu är det slut :)

Tack och hej!

-carro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar